Kundkategorisering

Enligt 9 kap. LVM och Kapitel III avsnitt 1 Delegerade förordningen ska Bolagets kunder indelas i olika grupper för att anpassa skyddsnivån efter varje kunds förutsättningar. Syftet med denna indelning är bl.a. att uppnå ett adekvat investerarskydd så att kunderna är införstådda med vad planerade investeringsbeslut innebär och vilka risker som där följer. Skyddsnivån varierar för olika kundgrupper beroende på kundens kunskaper, erfarenhet och övriga förhållanden. Kunderna indelas i icke-professionella kunder, professionella kunder och jämbördiga motparter. Högst skyddsnivå har de icke-professionella kunderna och lägst skyddsnivå har kunderna som är jämbördiga motparter.

Allmänt om Bolagets kundkategorisering

Bolaget gör bedömningen att huvuddelen av sina kunder kommer att kategoriseras som icke-professionella kunder. Vid en kategorisering ska Bolaget utgå från att kunden är icke-professionell för att sedan alltid pröva om kunden kan kategoriseras som en professionell kund. Om osäkerhet föreligger ska varje kund kategoriseras till den högre skyddsnivån av de två potentiella.

En icke-professionell kund innehar den högsta skyddsnivån. Det innebär bl.a. att information ska ges om Bolaget och dess tjänster samt information lämnas om aktuella finansiella instrument och riskerna med dessa, jämte tillhörande kostnader och andra avgifter, i enlighet med vad som förskrivs i artiklarna 46 – 48 Delegerade förordningen.

Icke-professionella kunder kan under vissa omständigheter omkategoriseras till professionella kunder antingen generellt alternativt för viss eller vissa grupper av finansiella instrument eller tjänster. För en sådan kategorisering gäller dock speciella förutsättningar enligt 9 kap. 5 § LVM. En kategorisering i gruppen professionella kunder gör att skyddsnivån minskar. Innan en tjänst tillhandahålls en professionell kund ska denna informeras om att denna kommer betraktas och behandlas som en professionell kund.

Professionella kunder förväntas normalt ha sådana kunskaper att de själva kan avgöra vilken information de behöver för att kunna fatta välgrundade beslut. Det innebär att den professionella kunden måste begära den information denne anser sig behöva. Med professionell kund avses:

  • Kreditinstitut, värdepappersbolag, andra auktoriserade eller reglerade finansinstitut, försäkringsföretag, system för kollektiva investeringar och deras förvaltningsbolag, pensionsfonder och deras förvaltningsbolag, råvaruhandlare och råvaruderivathandlare och andra institutionella investerare
  • Företag med följande nyckeltal (två av tre kriterier ska vara uppfyllda):
    1. Balansomslutning 20 MEUR
    2. Nettoomsättning 40 MEUR
    3. Eget kapital 2 MEUR
  • Andra institutionella placerare m.a.o. institut som inte innehar tillstånd av olika slag, t.ex. investmentbolag

En kund kan, på egen skriftlig begäran, som inte kategoriseras som en professionell kund enligt kriterierna ovan önska att få behandlas som professionell kund under förutsättning att minst två av följande kriterier är uppfyllda:

  • Kunden har på den aktuella marknaden genomfört i genomsnitt minst tio (10) transaktioner av betydande storlek per kvartal under de senaste fyra kvartalen
  • Värdet av kundens portfölj av finansiella instrument och kontanter överstiger € 500 000
  • Kunden arbetar, eller har arbetat, minst ett år inom finanssektorn i en befattning som kräver kunskap om transaktioner eller tjänsterna i fråga

I enlighet med ovanstående bestämmelse ska, förutom de kvantitativa kriterierna, en adekvat bedömning även göras om den professionella kunden har tillräcklig erfarenhet, kännedom och sakkunskap för att fatta egna beslut och kunna bedöma de risker som tas. Kunden ska vidare skriftligen informeras om det skydd och ersättning som kunden kan förlora och kunden ska i ett särskilt dokument ha förklarat sig medveten om detta.

Professionella kunder kan också på skriftlig begäran och efter medgivande flyttas till gruppen jämbördiga motparter och därmed sänka skyddsnivån. Jämbördiga motparter har den lägsta skyddsnivån. Med jämbördig motpart avses:

  • Kreditinstitut
  • Värdepappersbolag och utländska värdepappersbolag
  • Andra auktoriserade eller reglerade finansinstitut
  • Försäkringsföretag
  • Pensionsfonder och deras förvaltningsbolag
  • Regeringar, centralbanker, IMF, ECB och liknande internationella organisationer